Jag hade aldrig gjort eller varit med på någon torpinventering tidigare, och min bild av torpinventeringar var att man gick ut i skogen, hittade en grund och någon stenmur och letade andra spår i form av syrenbuskar och äppleträd, mätte upp tomten, ritade en skiss och gick vidare. Givetvis hade man med sig en guide som visste allt om vem som bott där och gärna hade ett par underfundiga historier att berätta om familjen som bott där!

Jag blev nyfiken på och började undersöka några grunder och äldre stugor i hembyn. Jag bor på en halvö i Östra Blekinges skärgård med 9 ursprungliga jordeboksfastigheter. Det fanns bara två torpgrunder kvar i naturen, där den ena grunden var öns (redan väldokumenterade) kändis. Den stugan finns kvar, flyttad på 1930-talet från utmarken till familjens tomt uppe i byn. Den romantiska skogspromenaden var snabbt avklarad!  

Jag tänkte att torparna nog skulle inventeras snabbt och lätt med tanke på hur lite spår det fanns kvar och storleken på byn/ön. Vi startade en studiecirkel i samhällsföreningen och började leta efter, ”inventera”, alla Möcklös torpare i husförhörslängder och folkräkningar. Vi började från de tidigaste vi hittade och gick framåt. Problemet var att de inte hade några faktiska torp! Med hjälp av informanter, och det är tyvärr inte så många äldre kvar här på ön, hade vi ett antal namn på torp och folk och lite aningar om vilka torpnamn och vilka folk som kunde passa ihop, baserat på informantens förhållande till platsen.

En av studiecirkeldeltagarna hade anknytning till ett torp som vi kunde trassla ut med hjälp av hennes kopierade handlingar. Vi gick även igenom Lantmäteriets handlingar från tidiga 1900-talet när det styckades av lägenheter i samband med Ensittarlagen. Där fanns vissa antydningar om tidigare torpbruk, gränser till andra torp. De namn som fanns i handlingarna hittade vi inte i husförhören eller folkräkningarna. Vi hade inte tillgång till församlingsböckerna. När vår studiecirkel var klar med torpen hade vi kanske 10 torp med namn och kännedom om hus/grund/plats och folk. Och en lång lista med oplacerade torparfamiljer som jag inte visste riktigt vad jag skulle göra med.

Under tiden som jag skulle sammanställa vårt resultat i bokform – med mina kartor, kyrkböcker och folk i ett enda stort pussel – blev församlingsböckerna digitaliserade och publicerade hos Arkiv Digital. Detta var den saknade pusselbiten! Nu kunde jag knyta ihop 1900-talet med de historiska torparna och bit för bit färdigställde jag pusslet. Nåja, några bitar ligger fortfarande och skramlar, och det är lite taggit i vissa kanter. När jag hade pusslat färdigt hade jag hela 33 ”torp” med rimlig historik och placering.

Nu stod grannön på tur tyckte en av mina studiecirkeldeltagare, som egentligen är därifrån. Skulle vi göra likadant? Svaret är ett rungande nej. Vi har helt andra förutsättningar där ute och det finns dessutom en gammal torpinventering gjord för 20 år sedan, som vi kan gå igenom och komplettera med hjälp av den kunskap vi har idag och med betydligt fler digitaliserade källor. Jag tror inte en torpinventering kan bli den andra lik. Man får anpassa arbetsgången efter vad man har att tillgå i form av källor, informanter, tillgängligt äldre material och framför allt vad man vill berätta.

Eftersom jag brinner för människorna, med mina rötter som släktforskare, valde jag att ha fokus just på folken, familjerna och banden mellan dessa i min torpinventering. Det visade sig vara ett klokt val, eftersom det var den röda tråd som behövdes för att pussla folk på rätt plats. När jag började titta på bakgrunden, inte bara på mannen i familjen utan även hustruns ursprung, framstod ett mönster för hur torpen uppstod och befolkades, vilka som tog över i nästa generation och hur platserna i utmarkerna valdes. Ju mer jag lärde mig om familjerna, desto lättare blev det att gissa var de hörde hemma. Sen har gissningarna blivit bekräftade i flera fall när det dykt upp fler ledtrådar som stämt med mina teorier.

Det ska sägas att en torpinventering inte måste vara så djupgående som min. Vi har alla olika intressen och olika saker vi tycker är viktiga att dokumentera. Jag tycker det är trevligt när man får lite historik om ett torp, placeringen om det är möjligt och om det finns rester kvar. Det som driver mig att fortsätta dokumentera är egna erfarenheter av glädjen att hitta någon som dokumenterat ett torp någon i min släkt har anknytning till. Det är extra bonus om man får tag på bildmaterial om torpen, i form av foton av folk och byggnader och gamla kartor.

Jag har en förmåga att ge mig på evighetsprojekt som är omöjliga att slutföra. Därför har jag lärt mig att se på vad som blir gjort och sänka ambitionerna att göra allt! Bestäm dig för hur arbetet ska begränsas, hur mycket tid du är beredd att lägga, men var beredd med plan B och C också, för man vet aldrig vad som dyker upp under arbetets gång. Jag får skriva om ett par kapitel på min bok varje gång jag träffar en av mina informanter, eftersom att jag får ny information som måste rättas till eller komma med som kompletteringar.